1 år
Han var beräknad i slutet av maj, ja egentligen i början av juni enligt IVF. Men så kom den där dagen då vi åkte in för kontroll av minskade fosterrörelser - den dagen då vi äntligen blev föräldrar, om än lite tidigare än planerat.
Tankarna och drömmarna har återvänt till tiden på neonatalen. Har förstått att det är rätt normalt när det inte blir som man tänkt sig. När man hamnar på neo med all oro det innebär. Bara att inte få gå graviditeten ut var som en chock.
Imorgon blir han dock 1 år, vår älskade son. Ett helt år har han förgyllt våra liv. Varje dag tillsammans är en stor lycka. Det var länge sen jag mådde så här bra. Ja, jag känner fortfarande av depressionen som alltid finns i bakgrunden, men jag mår bra! Han får mig att må bra.
Just nu över han på att gå för fullt. Han vill upp och stå och gå, hela tiden. Han vill inte bli satt på golvet, han vill upp och gå. Kryper gör han inte helt, men han tar sig framåt genom nåt slags ålande, genom att variera mellan att lägga sig och sätta sig upp igen och genom att dra sig framåt på rumpan.
Världen är så stor, det finns så mycket att upptäcka. Löv, pinnar, hönsen. Allt är spännande att titta på. Mata hunden från bordet, kasta ner saker på golvet. Smaka på allt, både ätbara saker och icke ätbara saker, som böcker tex. Så mycket vi vuxna tar för givet, som ett barn måste lära sig.
Älskade unge. Stor grattis på din födelsedag en dag i förväg. Mamma och pappa älskar dig över allt annat!