Katt
Strax innan förra julen förlorade vi vår älskade katt O, som blev påkörd. Det tog tre dagar innan vi hittade honom, bara 50 meter hemifrån (om ens det). Det har gjort så otroligt ont inombords, även om vi visste om riskerna med att ha utekatt.
Saknaden efter honom är stor, jag får tårar i ögonen bara av att skriva dom här raderna. Vår fina, snälla, fantastiska jägare O.
För några månader sen fick en av våra grannar en kull med kattungar. Tja, behöver väl inte skriva så mycket mer. Sen igår eftermiddag så har två av dom flyttat in här hos oss. De kommer aldrig kunna ta O's plats i våra hjärtan, men de ska bli nya familjemedlemmar. De är dock tyvärr väldigt rädda än så länge. Inte uppfödda på bästa sätt (inte socialiserade som de borde), hade inte tagit dom om de var på annons men i och med att vi umgås med grannarna och såg dom från dom var några dagar gamla så....ja, nu är de här.
Vi kommer få jobba mycket för att få dom tama. Särskilt med honan, som fräser så fort vi kommer för nära. Hanen går att ta i, även om han tycker det är otäckt. Mycket kärlek, lek och mat så ska det nog bli bättre. Familjen växer och kärleken flödar.