Framtidsfunderingar

Just nu har jag hamnat i nån sån där fas igen. En fas där jag inte riktigt vet vad jag vill göra med mitt liv. Jag har ett jobb och yrke jag stortrivs med, en arbetsplats som är riktigt bra förutom att den är lite långt bort (har 10 mil enkel resa just nu) och även om vi haft skitdagar med hur mycket som helst att göra och massa övertid så brukar jag känna (utom just där och då kanske) att jag har det bästa jobbet i hela världen.

Varje höst de senaste åren har jag dock börjat vela. Vad vill jag? Framförallt känner jag att jag saknar en utbildning. Jag må ha en legitimation, som jag kämpat och pluggat hårt för att få, men jag saknar en del av den teoretiska kunskapen de får på utbildningen. Nu när en kompis, som kämpat hårt för att komma in på utbildningen, lyckats komma in så slår det emot mig igen. Vad vill jag?
Jag vill utvecklas! Jag vill bli specialist i mitt yrke. Jag vill lära mig ännu mer om anestesi och analgesi (sövning och smärtlindring). Det finns en masterutbildning i detta i ett annat land, som jag skulle kunna försöka komma in på. Den läses på distans medan man jobbar samtidigt, detta då man behöver ett antal fall att studera osv.
En kandidat i medicin, biologi eller veterinärmedicin är vad som krävs, utöver legitimationen och lite annat småpyssel (rekommenderingsbrev osv). 
Biologi? Det har jag tittat på flera gånger. Jag saknar dock en mattekurs, planen just nu är att läsa upp den i höst. Jag har egentligen kommit in på en annan kurs, men kommer lägga om planen. Sen nästa höst ska jag söka en 60hp kurs i biologi, för att på egen hand - utan ett färdigt program, läsa in en kandidatexamen i biologi.

Vi får väl se hur långt planen räcker.
Nu väntar två dagar (eller ja, en kväll igen) med mer jobb.