Packar
Häromdagen tvättade jag bebiskläder i storlek 50-56.
Idag vågade jag mig på att börja packa förlossnings/bb-väskan 
. Det känns som om jag utmanar ödet varje gång jag gör någon förberedelse på att B ska komma. Jag är avundsjuk på dom som kan njuta av sin längtan, när jag fortfarande känner stor skräck för att han ska dö därinne. Det är det som hela tiden varit - och är - min stora skräck. Att jag ska bli förälder till ett avlidet barn. Att vi aldrig ska få lära känna varandra.
. Det känns som om jag utmanar ödet varje gång jag gör någon förberedelse på att B ska komma. Jag är avundsjuk på dom som kan njuta av sin längtan, när jag fortfarande känner stor skräck för att han ska dö därinne. Det är det som hela tiden varit - och är - min stora skräck. Att jag ska bli förälder till ett avlidet barn. Att vi aldrig ska få lära känna varandra.Det är en konstig tanke, att jag ska bli mamma. Vi har kämpat så länge och nu är det liksom i sluttampen. Det är inte alls lång tid kvar. Han ska komma. Snart får vi träffas på riktigt, se varandra, känna varandra hud mot hud och inte bara känna hur han buffar inne i magen. Det är ca 1,5 månader kvar, sen är han här. Vår son, en del av mig och J. Vårt lilla monster, som J skämtsamt brukar kalla honom då han dels tagit (och tar) så mycket energi av mig, men också för att han röjer runt därinne mer eller mindre ständigt.
Vi har kvar att tvätta överdraget till madrassen i spjälsängen och sen bädda densamma. Det innebär att vi måste köpa ett täcke också. Finns lite småfix kvar att göra, men snart så. Snart är vi i mål.