animalisnutrice.blogg.se

Snart blir han 2 månader, vår älskade älskade B. Tiden bara rusar iväg, han växer så det knakar och har nu blivit mer medveten om omvärlden utöver mammas tuttar  . Nacken är inte stadig än, men stadigare.

Idag har han invigt sitt babygym, han kan inte fokusera så länge än och är inte helt stark i nacken, men han reagerar på en ugglan med pingla i och söker med blicken efter ljudet tex.

Det är dags att sakta ner tiden lite känner jag, jag hinner inte med. Försöker ta kort, försöker njuta av nuet. Visst har jag haft stunder då jag känt att han bara suttit fast vid bröstet och att jag inte kan göra nåt annat än amma, men då försöker jag tänka att det egentligen rör sig om en väldigt kort period. Och just nu, i skrivande stund, så vill jag stanna tiden och bara ha honom liten och ammande i evigheter. Samtidigt så kommer det bli så spännande att se honom växa upp, bli en egen individ med egna tankar och idéer. Undrar hur han kommer att bli, bara tiden kan utvisa.

 

Vår gule O har accepterat B, men han är lite svartsjuk. Vi försöker se till att han inte känner sig utanför utan att han får sina promenader och får vara med. Dessvärre visar sig svartsjukan genom att han tex vill lägga sig på B när han är på en filt på golvet, så då måste vi ju säga åt honom. Det går däremot riktigt bra när B sitter i sin babysitter, då kommer han upp en liten bit och då kan O inte gå rakt på honom. Då går O gärna dit och pussar på honom.

Jag känner mig rätt säker på att det kommer bli bättre vartefter B växer och de kan ha mer nytta av varandra.

Vår svarte O har accepterat B, han kommer gärna och lägger sig intill mig när jag ammar. Eller tom i mitt knä då. Svarte O är inte inne så mycket nu på sommaren. Han har fullt sjå med att jaga, vilket vi uppskattar då han tar råttorna som håller till vid hönsgården.

 

Idag lämnade jag B hemma med sin pappa och så åkte jag in till stan i två timmar och gick till frisören och skaffade mig en sommarfrisyr. Jätteskönt! Både att få kortare hår och att få egentid. Har haft lite egentid genom kortare promenader med O, men inte så här länge. Tror det var bra för både mig och J att vi fick inse att det här gick bra. Det innebär att jag kan gå längre turer med O utan att ha B med mig tex, vilket jag tror O skulle uppskatta väldigt.
När jag tar B i sjalen och går promenad så kan vi dock gå som förut, det är värre om vi har barnvagnen.

 

Idag la vi avelsägg under en av våra hönor. Hon har ruvat på ägg som de lagt själva, våra hönor, men dessa tycks vara obefruktade. Dessutom har vår tupp visat att han inte är pålitlig, han är väldigt duktig med hönorna men han vaktar dessa för bra och anfaller oss gärna. Vi måste ha en spade eller liknande så vi kan hålla honom på avstånd. Detta gör att vi beslutat att han efter sommaren kommer få avsluta sitt liv här hos oss. Vi vågar inte ha en opålitlig tupp nu är vi har B, till nästa sommar kommer han förmodligen gå och då måste vi kunna lita på tuppen.

Förhoppningsvis blir det kycklingar av avelsäggen vi köpt in och där i alla fall en tupp (det är sju ägg). Annars får vi köpa in en trevlig tupp i höst.

Det känns på ett sätt fel att ta bort ett friskt djur, men hans kött kommer ju inte gå till spillo utan vi kommer ju äta upp honom. Orpington är en ras som ska vara lugna och trevliga, så vår tupp är inget vi eller nån annan vill ha gener ifrån. Liv och död möter ofta av varandra...