animalisnutrice.blogg.se

Tänk att vi fick uppleva fars dag tillsammans med vår son. Inte för att vi firar det på nåt större vis, vi har aldrig gjort det i min familj. Men en liten present från sonen till pappan blev det i alla fall - ett bärskydd. Det är som ett överdrag till bärsjal/bärsele som är både vind- och delvis vattentätt. Vi bär B rätt mycket, så det blev en nyttig present.

 

Imorgon blir vår B hela 7 månader. Tiden bara rusar iväg, vi hinner knappt med. Samtidigt som det känns lite vemodigt att bebistiden sakta rinner iväg så är det härligt att se honom utvecklas.

 

På lördag, 17 november, är det världsprematurdagen. Att födas i vecka 33+5 (33+1 enligt IVF då man egentligen inte ska bli flyttad när man gjort IVF) är ganska mycket för tidigt. Vi är oerhört tacksamma att B's problem löste sig så snart de plockade ut honom och kunde ge honom blod. Det finns så många historier om prematurer, många slutar lyckligt men tyvärr inte alla.
Det skrämmer mig att det var väldigt nära att det inte slutat lyckligt för oss, tänk om jag inte lyssnat på honom när han låg i magen på mig. Tänk om vi väntat och tänkt att "han rör sig ju ändå 10 gånger inom 2 timmar" (vilket vården har som en riktlinje). Det var dock inte normalt för honom och jag är så lycklig nu att jag tog det på allvar, även om jag inte trodde det skulle vara så illa som det var för honom. Oerhört svåra tankar är det som tyvärr dyker upp ibland. Försöker trycka bort dom, för vi har honom hos oss här och nu! Vi är en familj!