animalisnutrice.blogg.se

Har tyckt att Gonal-f-sprutorna varit helt ok att ta. Sjätte dagen idag och därmed också dags att lägga till Orgalutran. Och där nånstans, när jag tog fram bägge sprutorna, så svämmade det över. Med tårar. Jag kände att jag vill inte sticka mig själv längre, jag är trött på det redan. Och nu två sprutor på en gång dessutom. Vi vet inte ens om vi kommer få ett barn fastän jag tar sprutorna, vi vet inte om det blir fler missfall, missed abortions eller bara en lång ofrivillig barnlöshet. 

Världens bästa sambo ställde såklart genast upp som stöd. Fick sitta halvlutad i hans famn och han peppade och tröstade. Gonal-f gick bra som vanligt. Tog fram Orgalutran-sprutan och insåg till min lättnad att den nålen var så gott som lika liten som den på Gonal-f. Tog Orgalutranet - och fy satan vad det började svida strax efteråt. Det är nu dryga timmen sen och det svider fortfarande, om än mindre och mer uthärdligt.

 

Imorgon kväll och några kvällar framöver får jag ta sprutorna själv, med sambon i telefon bara. Han åker tillbaka till Norge för jobb imorgon. Det känns sådär, men det är nog mest hormonerna som talar. Han kommer redan på fredag igen och då är han ledig två veckor. Förhoppningen är ju äggplock vecka 19, det är i alla fall preliminära veckan vi fick på förra besöket.

Imorgon ska vi dock till kliniken för att jag ska lämna blodprov och göra VUL, ska bli spännande att se om sprutorna gett nån effekt. Rädslan finns såklart att de inte gjort det. Inom tolv timmar vet vi.