Nu var tiden inne
Då har tiden kommit, amningen med B är över. Jag sörjer det, det blev lite plötsligt. Plötsligt men väntat. Jag har jobbat i helgen och därmed sovit borta. B har varit hemma med pappa. De har bägge sovit hela natten, utan att vakna för törst/hunger. Amningen senaste nätterna har varit väldigt liten, mer ett "vad bra att du är nära mamma, då är jag trygg". Så igår kväll när jag kom hem så sov jag helt enkelt i gästrummet. Och B sov hela natten igenom igen. Känns så dumt att ta upp amningen igen då. Han klarar sig uppenbarligen utan, både fysiskt och psykiskt.
Vi har bestämt att jag sover i gästrummet närmaste veckan, så får vi se sen hur det går att jag sover bredvid dom igen. Förhoppningsvis kan B lära sig sova i spjälsängen på en gång denna vecka.
Just nu sover B intill mig, tupplur innan lunchen (det blev sen frukost idag då vi alla sov länge). Det är mysigt, att ha honom nära. Men oh så skönt det har varit att ha sovit hela nätter. Har inte gjort det sen nån gång runt julen 2017, för däromkring började han kicka på min urinblåsa inifrån livmodern, så jag var tvungen att gå upp och kissa 1-3 gånger nattetid.
Förutom att jag är förkyld så är jag som en ny människa med denna nya nattsömn. Hoppas det håller i sig att han sover hela nätter. Det kanske är för mycket att hoppas på, men vi ska njuta så länge vi kan.
Nu ska jag bara stå ut med ömheten i brösten medan mjölkproduktionen avtar. De är rätt ömma nu, är ju inte ammade på sen natten till lördag. Läcker lite gör de också, så har fått leta fram amningskuporna.
Sorg men skönt och spännande. Vår kille håller på att bli så stor!